över min sport. Vilka andra sporter kan bjuda på så mycket totalupplevelse. Nu menar jag inte primärt när man utövar ridningen. Det blir ju ”bara” den aktivitet man har som sin. Det var träning och tävling för hoppning som var min verksamhet. Att ha ridning som sin utövande sport är ju för de flesta av oss ingen liten sysselsättning en stund då och då utan snarare ett sätt att leva, en livsstil. Detta är en annan historia, som kan orda mycket, t o m skriva böcker om.

 Nej, jag menar min stolthet över min sport som kan underhålla så många olika intresseinriktningar som vi gör i Ericsson Globe. Jag är säker på att jag inte är ensam om denna känsla av stolthet. Visserligen har man en favoritgren, men jag känner hur många med mig yvs över att så många njuter av de olika schatteringar som vår sport innehåller. Man har vissa favoriter men gläds lika mycket åt andras.

 Jag tycker det är fantastiskt kul att se t ex shettisgaloppen. Lika fantastiskt, om inte ännu mer, är upplevelsen hur många som skriker av förtjusning och gläds åt vad som visas nere i arenan. Det gäller lika mycket den dramatiska fyrspannskörningen eller den eleganta världscupdressyren eller den spännande omhoppningen eller, eller, eller listan kan göras lång. Vilken annan sport kan få ihop sådana invigningsnummer som vi med olika hästar, olika ryttare i olika dresser i olika rörelsemönster mm

 Just i Ericsson Globe kan vi se så mycket mer av vår sport i festliga former och se så många olika hästmänniskor  bli underhållna och t o m berörda. Jag tycker vi ska tillåta oss att vara stolta över vår sport, eller hur?