Vädret är helt ljuvligt här nere. Idag var den varmaste dagen hittils sedan jag kom hit och vi har haft solsken de senaste dagarna. Det är jäkligt naice att rida utomhus i solksken i november, och med den kritvita sanden som är på Erics utebana bländar en precis som när man åker skidor en solig dag. Eric är väldigt noga med att plocka upp lortarna efter hästarna i paddocken, ibland hoppar han av hästen mitt på banan och släpper den helt lös medans han går runt och mockar. Alla hästar står helt blixtstilla och väntar till han kommer tillbaks igen, förutom en gång när hans hingst gick fram till en plasthäck under ett hinder och började äta av den! 

 Idag red han mina hästar för att känna hur de kändes sedan han red dem sist, första dagen jag kom dit. Vad jag gillar med Eric är att han känner och ser alla små detaljer med hästarna, ryttaren och utrustningen. Sådant som väldigt få kan se och som är avgörande, i en sport som är så tuff och jämn på toppen. En träningsdag med honom är som att stå en dag på driving rangen och bara slå och slå. Har du någon gång tänkt på hur lite man måste ända för att få det där perfekta slaget från att slå rent åt skogen? Ibland handlar det om små,små justeringar. Det är den skilladen jag kände att jag behövde när jag kom hit, den sista lilla skillnaden som gör en fyrafels runda till en riktigt snabb och felfri runda som räcker till seger. Det är exakt det många av oss i landslaget ville ha hjälp med till nästa år med superligan, VM och OS-kval där det gäller så mycket.

 Sverige har väldigt starka ekipage, det handlar inte om otur när vi får fyra fel mer än de andra lagen, det är den lilla detaljen som fattas. Ibland är skilladen mellan en sista plats i superligan till en förstaplats, minimal! För det krävs en väldigt, väldigt, väldigt skicklig coach att se, de finns bara ett fåtal i världen som kan göra det, och desto färre som är tillgängliga för ett sådant jobb. Det är tråkigt att Maria Gretzer hoppade av, för mig har hon betytt väldigt mycket, det är nog inte alla förbundskaptener som hade vågat satsa lika mycket på mig som hon gjorde i år. När jag kom med i laget så var det inga om och men, och det är viktigt att känna, så man kan slappna av och göra sitt jobb i lugn och ro. Hon har haft en bra dialog med de alla flesta i laget känns det som och det är viktigt. 
 

 En liten intressant historia för er här om vad några år kan göra och vilka dörrar som kan öppnas bara man fokuserar på något tillräckligt mycket. För fyra år sedan fick jag läsa i tidningen att skulle Eric Navet komma till Globen och Stockholm International Horse Show. Jag hade då aldrig träffat honom eller pratat med honom. Och jag kommer ihåg att jag var på praktik hos Malin Baryard precis innan. När jag fick reda på detta tänkte jag att jag ska inte missa en enda runda han gör eller ett enda markarbete han gör under den tävligen, det är inte så ofta man får se en stjärna som honom på hemmaplan så här så detta skulle jag inte missa! Jag hade allt klart för mig hur jag skulle fråga honom om jag kunde få komma och träna osv. Jag hade också planerat hur jag skulle övertyga pappa att få åka dit. Jag tror nog jag åkte till Globen fast att jag hade en eller två dagar kvar av min praktik hos Malin. Tur att Malin är så schysst! Väl där gick jag och bänkade mog på läktaren för att se när Eric skulle komma in och trimma. Och jag väntade och väntade i flera timmar, men har dök aldrig upp. Eric hade ändrat sig i sista minuten och skulle inte komma. Tänk vilket suck, alla förväntningar jag hade! Kameran med så jag skulle filma allting. Allting klart för mig hur jag skulle presentera mig osv., och så kom han inte...

 Nu fyra år senare fick jag äran att rida ihop i samma lag som Malin Baryard. Många frågar mig hur det har varit att rida ihop med seniorlandslaget i år när man kommer in som junior nästan och där måste jag ge Malin credit för hennes generositet och stöd för mig. Inte bara för mig, hennes roll i ett lag är väldigt betydelsefull. Och nu fyra år senare befinner jag mig iaf. hos Eric Navet fast att han inte dök upp i Stockholm den gången! Visst drömde jag varje dag om detta och hade mina målsättningar, men att sedan få till det är en fantastisk känsla.
 Sporten utvecklas mer och mer och det känns som att det är svårt att ha mer kontroll och schollning på sina hästar än vad de alla bästa ryttarna i världen har. Det kvittar hur svårt banbyggarna än bygger så bara kommer det in ryttare som får det att se så enkelt ut. Banbyggnationen kan inte bli mycket svårare i heller. De flesta fusk och tricks är snart borta. Så vad är det då kvar att bli bättre i våran sport? Den diskuterade vi med Eric på en middag häromkvällen och det sista som finns kvar är ryttarnas fysik och mentala styrka. Det var vi helt överens om. Det är otroligt hur helt otränade ryttare fortfarande kan gå in och vinna klasser på allra högsta nivå! Likaså hur folk kan supa skallen av sig kvällen innan en stor klass och sedan gå in och vinna dagen efter!!?

 Men det är klart att de flesta tävlar på mer eller mindre lika villkor, nästan alla är otränade. Kolla hur Tiger Woods och Annika Sörenstam förändrade golfsporten på detta vis. Innan dem fanns det ingen som fystänade. Idag måste alla de bästa göra det, annars har de inte en suck om de vill slå t.ex. Tiger Woods!! Men jag ser dock en liten ändring. Innan EM i Windsor tränade jag ihop franska och norska laget hos Henk Nooren. Där såg jag hur en blivande europamästare tränar. Han börjar sju på morgonen och rider sju hästar, sedan går han ut och springer för en timme, när han kommit tillbaka så hoppar han in i poolen och simmar för ytterligare en halvtimme. Sedan rider han lite till på em. och longerar någon häst. Sedan åker han till tävling i Valkenswaard och rider två klasser och sedan kommer han tillbaka på kvällen och tränar ihop med laget på sin EM-häst.

 Han heter Kevin Staut och han är enligt mig ridsportens Roger Federer, och han kommer göra sig mer och mer förtjänt av det namnet,tro mig. Han är framtidens ryttare. Han kan rida alla typer av hästar, och har väldigt lätt för sig att göra detta. Han har fysik, lätthet, mjukhet, precision, uthållighet och koncentration i sin ridning. Och han har en mental styrka utöver det vanliga. Han har vad det krävs att tävla vecka in och ut, att aldrig bli frustrerad över en dålig dag eller helg. Han tuffar på och har en förmåga att hålla en hög lästa nivå. På EM så stannade hans häst åtta gånger på ettan i upvärmingshoppningen! Han bara fortsatte precis som inget hänt och verkade inte vara ett dugg bekymrad. Att sedan gå ut och vinna hela EM:et några dagar senare är bara vad en riktig mästare gör.

 Fantastiskt för publiken i Globen att se en mästare som honom!